salak!

Jag minns dessa två bilderna och denna kvällen så väl. Jag tror det var första kvällen på aspendos andra gången vi va i turkiet, och det hade gått mer än ett helt år sen jag och alex hade setts sist, och på det året hade vi pratat max 3-4 gånger. Detta var alltså andra gången vi träffades. Vi hade inte bestämt vart vi skulle äta den kvällen men när alla andra tillslut kom fram till att vi skulle äta på aspendos så kände jag klumpen i magen komma. Skulle han komma ihåg mig? Ville han träffa mig igen? Eller hade jag bara varit en sommargrej? Jag ville ju såklart träffa honom igen, mer än något annat! Vårt hotell låg inte alls långt ifrån aspendos och jag kom ihåg att jag gick sist av alla, med hanna i ena handen, och emilia i andra. Den första alex går fram och kramar när vi kommer är mig, som går sist av alla 20 personer i vårt "gäng". Lycka!! Som vanligt så syns och hörs han vart han än är, och likaså på restaurangen. När vi hade suttit en stund kommer han ut från deras "personalrum" eller vad man ska kalla det med en röd bh på sig, och skriker "oh fanny, i think you forgot this, is this yours?" haha. På bilden där han står och pratar med pappa säger han tydligt och bestämt, att jag minnsan skulle stanna hos honom när dom andra åkte hem. Men den veckan slutade ju inte så bra som varken han eller jag hoppats, och vi skiljdes åt som ovänner utan att veta när vi skulle ses eller höras igen. Eller om vi ens skulle det.