kalla fötter?

Jag va precis ute och sprang. Inte planerat att jag skulle göra det, och fan, vad bra det gick! Första gången jag sprang tre kilometer utan att stanna blev jag förvånad över mig själv. Första gången jag sprang fem kilometer utan att stanna blev jag ännu mer förvånad över mig själv, men idag sprang jag nästan sju kilometer utan att stanna. Jag vet inte vad som hände, men benen bara sprang och sprang. Men gud vad skönt det är nu! Jag brukar alltid tänka så mycket när jag springer, de är därför de är så skönt. Jag tänkte på turkiet idag, och att det faktiskt bara är ca tre veckor kvar tills jag åker. Jag tror inte det va förrens nu jag insåg att det är så nära nu, och jag kan nästan känna lite panik. Tänk om jag inte klarar det, tänk om något händer? Tänk om allting bara skiter sig eller mina pengar tar slut och jag inte kan köpa någon mat på flera dagar? Jag brukar inte va rädd för att misslyckas, men när jag är i ett annat land, utan någon som jag kan luta mig tillbaka mot, så är jag nog lite rädd trots allt. Tänk om jag saknar mig familj och mina kompisar så mycket så jag inte klarar att va där borta själv? Samtidigt är jag livrädd för att jag ska känna mig så hemma där borta så att jag inte kommer längta hem. Att jag kommer längta efter min familj och mina kompisar det vet jag att jag kommer göra, men jag kanske inte längtar hem? Det är jag livrädd för, att jag kommer bli tvungen att åka hem senast den 21 september och va ledsen över att behöva åka hem, och lämna ett annat hem. När jag och danni åkte till alanya i höstas och vi satt på bussen så sa jag till danni "när vi är igenom denna sista tunneln så kommer man se hela stranden och då är vi framme i alanya!". Då tittade hon på mig en stund, så sa hon "nu känner du dig hemma, de ser jag i ditt ansikte". Och flera gånger så sa hon "jag har aldrig sett dig le så mycket som du gör när alex är i din närvaro!".. och är det någon som känner mig rätt, så är det danni! Även om jag och johanna har lovat varandra att vi ska göra denna sommaren till den allra, allra bästa.. så börjar jag bli äckligt jävla nervös nu! Men det får man väll va när man bara lämnar allt och åker iväg helt ensam i 3 månader, eller?