"Det krävdes så lite
Jag var liten, i mina ögon var du stor
Det gick ett år, en ny vecka
Du sa "jag tänker aldrig ge upp om dig"
Nu vet jag varför jag aldrig har gett upp
Trots att min väg varit jobbig och lång
Jag har stått framför dig så många gånger
Vetat att detta inte kommer bli den sista
Som om jag snubblade pladask och bara dog

Du har satt ett spår, svårt att sudda ut
Nu kan jag varken tänka logiskt eller klart
Känslor bubblar upp utan att jag tänker tillbaks
Det är inget som krävs, du kommer få mig tillbaks
Du tar tag i min hand, och allting kommer igen
Nu är det min tur, mitt tåg som går
Jag kommer inte tveka en sekund, något jag vill

Mina minnen håller mig uppe varje dag
För du gav aldrig upp mig när jag försvann"

så exakt